Hon gör misären vacker
Tidig kväll, precis innan hon går ned bortom Kongofloden, visar Kinshasa sin bästa sida. Plötsligt blir misären på något sätt vacker. I alla fall för mig. Varje kväll förundras jag över hennes sista ansträngningar att åstadkomma något alldeles eget. Gula, orangea, rosa och röda. Varje kväll har sin egen nyans. Skenet hon sprider över myllret av hostande skåpbilar, skrikande gatupredikanter, pyrande små gatugrillar, och omkringvirvlande plastpåsar, är ett riktigt filmiskt sken. Och någonstans där är jag. Tacksamt kisande mot henne.
underbara underbara du! snart är du hemma.
Hej Gabriel!
Fina bilder, hoppas du har det bra i "Demokratiska Republiken Kongo", det låter som en ganska uppenbar eufemism.
Fredrik o gudfar Janne
så poetiskt vackert så det svider!
så poetiskt vackert...det svider!
jag ser vad du menar;" det är vackratst när det skymmer"...finns det en klassiskt svensk dikt som börjar..
