inafrica

Så var skolan och vardagslivet här i Nairobi igång igen.

Höstlovet motsvarade verkligen mina förväntningar och hela veckan var grymt kul! Oscar och jag åkte aldrig till hans kusin då det blev något missförstånd med biljetterna, men det var ganska skönt att vara här de sista dagarna innan skolan. Det hela började med att vi tog tåget ned till Mombasa (arabisk kuststad), som för övrigt är ett av Kenyas få tåg och vi anade att standarden skulle vara dålig. Mycket riktigt; det fanns ingen ström på tåget och toaletten bestod av ett hål rätt ned mot rälsen. Vi blev dessutom varnade för att de kunde klättra in rånare på natten genom fönstret om vi inte stängde. På morgonen när vi som hade kunnat sova vaknade var kupén som en turkisk ångbastu. Men men, inte så mycket att klaga på, det var häftigt att åka genom savannen och Gustav såg tydligen en elefanthjord. Totalt tog tågresan 17 låånga timmar innan vi äntligen var framme. Väl nere fick vi våra egna bungalows med helt egen strand (!) ut mot indiska oceanen. Direkt när vi kom slängde vi ifrån oss väskorna och kastade oss i havet. Det var så sjukt varmt att polen här på skolan förmodligen inte kommer att användas på ett bra tag. Vi var totalt 6 pers i vår bungalow och beställde en egen kock som lagade mat, hämtade färsk fisk och städade för 40 kr om dagen. Jag dök nästan varenda dag, fem dyk blev det totalt i de bästa vatten jag någonsin varit. Sista dagen gjorde jag ett riktigt bra dyk på ett enormt vrak nere på 28 meter. Jag passade på att fota så mycket som möjligt med mitt nya undervattenshus till kameran, men det var svårare än vad jag trott att ta bra bilder. En dag gjorde vi alla en utfärd till ett undervattensreservat. De flesta snorklade utom några som dök. Det hoppade delfiner framför båten och jag inbillade mig att jag hörde dem när jag sedan dök. Det var skönt att komma ifrån internatet och få känna på lite riktig värme, ca 30 grader och sol hela vecka. Och vet ni vad? Jag brände mig inte tomatröd, trots att jag sket i solkräm och allt sånt. Riktigt stolt faktiskt.

Idag har vi fått våra nummerlappar inför Nairobi Marathon på söndag. Jag kommer springa 21 km efter övertalningar från lärare och elever från förra året att inte springa hela rundan på 42 km. Förra året var det var tydligen ett par grabbar som hade sprungit helmaran och fick uppsöka sjukhus och gå på kryckor en hel vecka efteråt. Inget jag orkar med. Imorse fick vi en mycket glad nyhet från Tobias, vår samhällslärare. Han har under höstlovet varit i Rwanda och rekat inför en studieresa vi vill göra om folkmordet. Enligt honom kommer vi förmodligen kunna åka dit i påsk (mamma och pappa, jag behöver ert intyg även fast jag vet att det är ok med er).

Nej, nu måste jag plugga FN-kunskap. Vi har stoort prov om två dagar.

morrs morrs