inafrica

Nehe. Nu i helgen var det meningen att vi skulle springa Wemans Aidsrun, ett lopp på 10 km till förmån för alla aidssjuka i Östafrika. Jag hade verkligen sett fram emot det, men nu blir det alltså inte av. Anledningen ska vara att säkerhetsläget här i Nairobi inte ser så bra ut. Om en månad, den 27:e december är det val i Kenya. Det står mellan den nuvarande presidenten  Mwai Kibaki och oppositionsledaren Raila Odinga. Det är riktigt jämnt i mätningarna vem som leder, och stämningen är minst sagt speciell. Om Raila skulle vinna valet är det första gången i HELA  AFRIKAS historia som en president byts ut på ett demokratiskt sätt efter bara en mandatperiod. Bara för den sakens skull menar jag inte att det skulle vara bra om Raila vann. Han kommer, enligt mig, backa tillbaka i utvecklingen eftersom tribalismen (när folkgrupper blir segregerade) kommer bli mer påtaglig igen. Jaja, nog med analyser från min sida, men läget är lite småkritiskt. Framförallt här i Nairobi där blandningen av folkgrupper är enorm. Våra lärare säger att dem aldrig sett något liknande, trots att vissa bott här i närmare 20 år. Själv tycker jag att det hela är lite spännande, samtidigt som jag måste vara mer försiktig. I måndags var det ett stort ungdomsgäng som gick in på det köpcentrum som ligger närmast vår skola. De köpte upp hela varuhusets lager på machetes, ni som har sett filmen Hotel Rwanda vet vad jag menar. 500 machetes fick de med sig och jag vågar inte spekulera i vad de ska användas till. Min svensklärare vittnar även om stora gäng som dragit fram med avskurna flaskor och klubbor, i berusat tillstånd. Men det är inte så farligt som det låter, allting kommer förmodligen få en lugn upplösning. Det ska bli väldigt spännande att se vem som vinner valet. Av en ren slump råkade jag hamna precis bredvid president Kibaki för några veckor sedan. Han var ute och valkampanjade på en Masaimarknad, som närmast var jag nog 1,5 meter från honom. Coolt! Ja ni, det händer mycket här. Alltför mycket för att få plats med allt här. Det är därför det är så kul att prata med vissa av er ibland! 

hejehej

Oscar ska åka hem. Inte bara hem, utan verkligen hem hem. Det alltså inte frågan om någon slags semester, utan en ganska stor ändring i planeringen. Vi har pratat om det ganska länge och han har nu bestämt sig. På torsdag den 15 november tar Oscar flyget hem igen. Här är Oscars egen förklaring till varför han återvänder till Sverige lite tidigare än beräknat (jag har inte haft samma problem som honom):

 ? Hej goda vänner och fiender! som ni kanske redan har förstått så ska jag, Oscar åka hem till Sverige. Ni kanske undrar - vad i helvete håller den här killen på med? Är han skön på riktigt? Jo nu är det så att jag har upplevt svenska skolan i Nairobi som en ren ?diktatur?. T.ex. Blir en lärare sparkad om den vill komma med något förslag! Jag har haft det lite svårt på grund av otrevliga saker som har hänt på skolan, stölder mm. Man har begränsad frihet bara man går på en skola som råkar ligger i en av världens farligaste städer vilket jag inte gillar. Internatföräldrarna (inte alla förstås) är IQ-befriade. De groundar en utan anledning och kommer på en massa med dumma ursäkter varför de gör det. Man bah va?..... Allt är ju förstås inte dåligt med skolan. 25 grader varmt, pol, nära till skolan, gå upp tio minuter innan skolan börjar, nej detta är inte lögn! Men nu har jag bestämt mig, jag kommer hem och snälla fråga mig inte varför nu när jag redan har skrivit det här!!!! Puss. Ps. jag saknar musiken på Viktor Rydberg, också en anledning till varför jag kommer hem.?

Många är ni säkert som undrar hur jag nu känner när min kära vän som jag åkte hit med ska hem. Jag har sagt det till Oscar och jag säger det till er med; Självklart är det tråkigt att han åker. Jag kommer att sakna dig nått enormt Oscar. Samtidigt har jag haft möjligheten att skaffa nya vänner här som jag trivs mycket bra med. Det är alltså inte så att jag kommer att vantrivas när Oscar åker. Jag vill dock påpeka betydelsen av att åka hit med en sån som Oscar. I början gav det oss båda en trygghet att ha varandra och vi har dessutom (även om året inte är slut) hunnit uppleva en sjukt massa grejer som vi båda kommer minnas resten av livet. Tack för det Oscar.