inafrica

Jag är groundad!

I lördags var vi ute på ett ställe som heter Black Diamond, och jag kom tio minuter för sent till bussen som skulle hämta upp oss. Att bli groundad innebär att man får utegångsförbud från skolområdet i x antal dagar beroende på vad man har gjort. Jag är groundad från måndag till söndag, vilket är ett ovanligt hårt straff för det jag gjorde. Det är däremot min allra första gounding. Många har blivit groundade två eller tre gånger, efter tre gånger blir man hemskickad?

Det värsta är egentligen själva vetskapen om att jag inte får gå ut. Nu känner jag en extrem rastlöshet, något jag inte skulle ha känt i vanliga fall även om jag inte hade haft ett behov av att gå ut? Jobbigt blir det också att inte kunna springa på en hel vecka. Här i Kenya har jag ju verkligen kommit igång ordentligt med löpningen. Varje vecka har vi löpträning med en kenyansk marathonlöpare, inget sånt denna vecka alltså. Men jag överlever, på söndag är jag fri!

Afrika, Afrika? Nu börjar det kännas riktigt jobbigt att jag ska lämna det här stället inom en hyfsat snar framtid. Även om det kanske är dumt att tänka så, så kan jag inte släppa det. Att leva i NUET är något som är svårt, visserligen har det funkat bra här i Kenya och det är något jag uppskattat riktigt mycket. Men nu börjar finalen komma alltför nära och det faktum att jag om drygt två månader ska få träffa alla er där hemma är en tanke som inte släpper ? en tanke med skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag är grymt taggad på att träffa många som jag inte har sett på flera månader vill jag väldigt gärna stanna. Jag vet vad ni tänker, men ta det lugnt; jag kommer garanterat tillbaka till Sverige ? även om jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det, framförallt in på hösten. Nej, nu tänker jag alltför långt fram, det är emot mina principer?

För att gå lite mer till nuet. Jag vet inte hur mycket det har gått ut i svensk och övrig internationell media, men det har varit oroligt här i Nairobi idag. Inga jättekravaller annat än upplopp i Kibera, som är slummen här bredvid. Det som dessvärre oroar mig är hur stabil den lösning som finns verkligen är. Som det ser ut nu kommer politikerna inte överens om någonting, något som hetsar upp människor, framförallt de som har det ekonomiskt svårt ställt och lever på marginalerna. De fattiga vill ju att deras situation ska ändras, inte att politiker lägger ner tid på att diskutera löner för de olika ministrarna. Vissa har idag börjat tala om att temperaturen stiger i Kenya igen. Man spekulerar i att folk kommer vända sitt växande missnöje utåt ? förmodligen i form av fysiskt våld. Men det återstår att se, egentligen är det dumt spekulera överhuvudtaget. Nu vill vi alla bara att vardagen ska få rulla på som vanligt igen. Kenyas sår måste läkas.